Harmoni och nirvana med tillkommande stress

Nu känns det bra. De senaste dagarna har inneburit något av ett ingivande av harmoni.

I onsdags delades studentmössorna ut. Jag var medveten om att jag är något materialistisk, men att jag var så materialistisk att jag nästan blev rörd till tårar efter att ha sett endast kartongen som förvarade min studentmössa, min symbol i klädväg för en kommande frihet, bevisade min oerhörda känsla för enkel materia. Jag tar studenten om 67 dagar. 67 dagar. [Känsloladdat uttryck som ger klarhet i min kombinerade känsla av rädsla, nyfikenhet, sorg och glädje läggs till]

I fredags besöktes Göteborg och om mina armar bara varit runt 10 bänkrader längre, hade jag nästan kunnat ta på Jonas Gardell. Förälskelsen förhindrar mig att inse att 26 års åldersmässig skillnad, småbarn och en viss homosexualitet kan försvåra mitt och Jonas förhållande - en aning.

Under helgen var det distriktsstämma med MUF Södra Älvsborg och jag kan tänka mig tatuera in "MUF:are" i pannan. Jag är fast och lyckas inte ens med att skämmas över att jag tycker att MUF-arrangemang och idépolitik är bland det roligaste man kan ägna sin helg åt. Att jag nu tvingas göra morgondagens läxor under denna kväll är en uppoffring jag gör utan minsta tvekan. Jag fick igenom samtliga motioner jag skrivit - utan minsta ändringsatt-sats och jag fick dansa till Kikki Danielsson, Christer Sjögren och Linda Bengtzing.

Jag tycker om att prata, sjunga, dansa och äta. Särskilt på kvällar. Att det enda jag kan göra riktigt bra är det sistnämnda, gör inget för MUF är en öppen och bred organisation och jag börjar nästan skrämma mig själv med detta glädjerus över att ha valt MUF och medlemskapet i de gladaste av distrikt.